Ni behöver inte oroa er, jag lever.
All lust inom mig till det mesta har varit som bortblåst. Efter dessa (jag vet inte med ord hur jag ska förklar) minst sagt hektiska veckor har tagit slut och dessutom för tidigt. Jag har en vana att alltid förlänga mina resor, inte denna gång. Skulle kommit hem på måndag men åkte hem i tisdags istället, pga att min kropp sa nej den orkade inte längre.
Nu har jag sovit allt för många timmar i två nätter. I samma takt som jag håller på att återvända kommer även den så kallade bakis ångesten. Mina tankar snurrar.
Vad ska jag göra med mitt liv? Vad vill jag jobba med? Hur ska jag ta mig här ifrån för att faktiskt få en förändring?
-Flytta till Gbg..
-Flytta till Spanien och äntligen lära mig spanska..
-Åka långt bort till någonstans, ingenstans, typ Indien och finna meningen med livet..
-Dra till LA och hoppas på det bästa..
Ja just det.. Någonstans innan jag åker skulle jag vilja hinna ta körkort och åka till Ibiza..
Det här är inget nytt för mig, dessa tankar, de har snurrat inom mig länge och jag har alltid varit en spontan människa men någonstans på vägen slår jag knut på mig själv, sätter käppar i hjulen och blir kvar i min egen bekvämlighet. Inget blir gjort. Varför det händer nu har jag ingen aning om men jag hoppas nu på en styrka och kraft som får mitt arsle ur vagnen!
En sak är i alla fall säker jag kan inte vara kvar i Stockholm, det blir varken bra för mig eller min omgivning. Nu har jag klagat allt för länge, så länge att till och med jag själv är trött att höra på mitt gnäll. Jag måste få en förändring.
Jag önskar sommaren precis hade börjat och att jag hade massa kul att se fram emot, jag vill ha mer roligt, mera, mera, mera och leva i den bubblan, aldrig låta det ta slut!
För jag har haft det otroligt kul samtidigt som jag någon gång gråtit över och trott att jag inte skulle klara det. Jag klarade det och mer där till för jag lyckades ha så in i bomben kul med!
Puss och ge mig kraft!
