torsdag 24 juli 2008

Jag lever

Ni behöver inte oroa er, jag lever.

All lust inom mig till det mesta har varit som bortblåst. Efter dessa (jag vet inte med ord hur jag ska förklar) minst sagt hektiska veckor har tagit slut och dessutom för tidigt. Jag har en vana att alltid förlänga mina resor, inte denna gång. Skulle kommit hem på måndag men åkte hem i tisdags istället, pga att min kropp sa nej den orkade inte längre. 

Nu har jag sovit allt för många timmar i två nätter. I samma takt som jag håller på att återvända kommer även den så kallade bakis ångesten. Mina tankar snurrar.

Vad ska jag göra med mitt liv? Vad vill jag jobba med? Hur ska jag ta mig här ifrån för att faktiskt få en förändring? 

-Flytta till Gbg..
-Flytta till Spanien och äntligen lära mig spanska..
-Åka långt bort till någonstans, ingenstans, typ Indien och finna meningen med livet..
-Dra till LA och hoppas på det bästa..

Ja just det.. Någonstans innan jag åker skulle jag vilja hinna ta körkort och åka till Ibiza.. 

Det här är inget nytt för mig, dessa tankar, de har snurrat inom mig länge och jag har alltid varit en spontan människa men någonstans på vägen slår jag knut på mig själv, sätter käppar i hjulen och blir kvar i min egen bekvämlighet. Inget blir gjort. Varför det händer nu har jag ingen aning om men jag hoppas nu på en styrka och kraft som får mitt arsle ur vagnen!

En sak är i alla fall säker jag kan inte vara kvar i Stockholm, det blir varken bra för mig eller min omgivning. Nu har jag klagat allt för länge, så länge att till och med jag själv är trött att höra på mitt gnäll. Jag måste få en förändring. 

Jag önskar sommaren precis hade börjat och att jag hade massa kul att se fram emot, jag vill ha mer roligt, mera, mera, mera och leva i den bubblan, aldrig låta det ta slut! 

För jag har haft det otroligt kul samtidigt som jag någon gång gråtit över och trott att jag inte skulle klara det. Jag klarade det och mer där till för jag lyckades ha så in i bomben kul med!

Puss och ge mig kraft!

12 kommentarer:

Anonym sa...

Vet precis hur du känner! Det är inte lätt att vara tjej, 23 år och inte ha en aning vad man ska göra med sitt liv. Samtidigt som man måste leva och jobba för att det ska gå runt....

Skickar en kraft-kram till dig från mig!

Malin

Sara sa...

Det låtet alltid så himla klyschigt att säga, men du har hela livet framför dig! Du verkar vara en tjej som är hur kul som helst :)

Hoppas allt ordnar sig!

Kram

Anonym sa...

Hej Freja!
Jag är 24 år och vet hur det känns. Jag har alltid haft pressen från mina föräldrar att plugga och få en utbildning, trots att deras yrken inte är något speciellt. Hur som helst, MAN SKA ALLTID GÖRA SOM MAN SJÄLV KÄNNER. Att ta körkort är helt onödigt om det inte är du själv som vill det, om kraven kommer från någon annan i din omgivning så kommer du bara misslyckas gång på gång. Jag har märkt att i mitt liv så går saker bara bra när jag satsar på dem helhjärtat 100% för att jag själv är intresserad! Mina föräldrar och vänner har tjatat på mig i 6 år om att ta körkort men jag gjorde det inte förrän jag själv ville, och nu fick jag det! Är så glad för det! Stå på dig och följ ditt hjärta, då blir allt rätt! Promise! Kram från Örebro

Anonym sa...

Jag läser din blogg varje dag och du verkar vara en mjuk och go tjej. Men man hör så mycket rykten om att du ska vara en bitch, avundsjuka eller varför?

emmi sa...

jag kan redan nu känna, 17 år, att jag känner panik inför framtiden.Jag är så att jag tycker det är jobbigt att vara bort länge från mina vänner och familj. Jag vill allra helst praktisera en sommar på en modetidning, en modesajt eller något liknanade. Jag vill dra till L.A om några år för att känna på livet där och veta om det är det jag verkligen vill. Det kommer absolut ordna sig, åk bort för dig själv eller med en kompis och känn efter. Känn ingen press!!

Anonym sa...

Vad härligt att du haft så kul. Att leva i en "kulbubbla" är nog inte lika kul. Livet består av kontraster så lite vanlig tråkighet måste man varva med för att sen kunna uppleva att livet står på topp.
Kom ihåg Freja att om man inte vet vad man skall göra och känner sig helt vilsen, så är det bästa att göra ingenting, inte ta några drastiska beslut. Vänta tills du VET vad du skall göra. Den tiden kommer. Fina bilder på dig i Vecko
Revyn. Ta det nu lugnt och våga ha tråkigt, det är modigt.

Styrkekramar från mig till dig

Anonym sa...

En sak som inte alls hör till inlägget, men som jag bara måste säga. Fy satan vad snygg du var på omslaget till senaste Veckorevyn :)

Freja sa...

Allihopa! tack för era värmande kommentarer, jag är tydligen inte ensam om mina funderingar.

Kramar

Anonym sa...

så du har inga planer för resten av sommaren alltså? ska du va i sthlm resten av sommaren? kan va skönt det me...

kram

Ia sa...

Åh så skönt att du skrev om detta för det är nåt ja tycker ALLA unga verkar gå runt & känna nu.
Ja sover dåligt på nätterna & oroar för allt & inget medans ja lever ett ljuvligt liv i de bästa åren.
Man glömer lätt vad man gör & gjrot & ska hela tiden hetsa om va som ska hända & vad man ska göra. VEm man ska bli & var man ska höra hemma!
Inte lätt när de finns tusen saker man vill göra & i vår tid kan man också fra allt man vill. Inte längre som förr då man gjorde de man skulle utan att tänka efter.

Åk bort & testa på nya saker! Men också slutföra det man börjat på & ta tag i saker som skaver. Värsta som finns för att kunna njuta livet är ju saker man borde gjort, då ska man försöka göra de så man kan gå vidare.

sleep tight, & njut sommarens bästa dagar.
x

Malin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Malin sa...

Kör hårt på alltihop, eller ialla fall flera alternativ, säger jag. Varför behöva välja när man kan få allt?

Här har jag löst hela situationen åt dig (skönt att någon annan tar tag i det så att du har någon att skylla på om det skiter sig, eller hur?)

Först åker du till LA och kör modellgrejen så länge det känns lockande. Du kan också köra en kvällskurs i spanska så att du är lite förberedd eftersom efter LA drar du till Spanien och jobbar halvtid på ett litet café med många stamgäster samtidigt som du pluggar språk. Efter det åker du på "hitta mig själv-resa" och bor med munkar i ett kloster eller volontärarbetar på barnhem i Venezuela (bra eftersom du då kan spanska). Sen när du hittat dig själv och meningen med livet åker du hem till tryggheten igen och pluggar eller jobbar i Gbg.

Mellan dina äventyr åker du hem för att tjäna ihop lite pengar och visa för mamma och pappa att du lever och mår bra.

Allt detta kommer förmodligen vara sjukt jobbigt när du ska släppa allt och dra, men du kommer att gå ur det som en större människa och din syn på världen, livet och människor kommer att vara otroligt förändrad.

Kör hårt och lycka till.